Därför är jag liberal
Publicerad på magasinet Neo den 6 september 2010

Socialdemokraternas valfusk i invandrartäta förorter är ovärdigt en demokrati
Publicerad på Newsmill torsdag 9 september 2010

LAS stänger ute ungdomar
Publicerad på Newsmill 25 augusti 2010

Språktest bra för integrationen
Publicerad i Svenska Dagbladet söndag 15 augusti 2010

Visa alla artiklar



 

Helgens val visar att Turkiet har långt kvar
Publiserad på SVT-opinion 27 mars 2009

De kommande månaderna äger två viktiga val rum: På söndag är det kommunalval i Turkiet och 7 juni är det val till Europaparlamentet. I Turkiet har regeringspartiet AKP hotat kurder med repressalier om de röstar "fel" på söndag, det vill säga på fel parti. Och militärens hållning till demokrati och mänskliga rättigheter är värre än så.

EU-frågorna har knappast dominerat den turkiska valrörelsen. Men ett framtida turkiskt EU-medlemskap kommer att diskuteras flitigt i valrörelsen till Europaparlamentet. Sedan 1960-talet har Turkiet velat bli en del av europasamarbetet. Men relationerna har inte alltid varit de bästa. Turkiets resa mot ett EU-medlemskap har varit lång och brokig.

I slutet på 1950-talet ansökte Turkiet om medlemskap i dåvarande EEC, men fick kalla handen av de europeiska ledarna. Första ansökan om medlemskap i EG lämnades in 1987. EG svarade att Turkiet inte var redo, av såväl ekonomiska som sociala skäl. De massiva övergreppen och kränkningarna av de mänskliga rättigheter i Turkiet försämrade utgångsläget ytterligare.

För tio år sedan kom så beslutet Ankara väntat på. Turkiet blev kandidatland och den 3 december 2005 växlade ljuset från gult till grönt och medlemskapsförhandlingar påbörjades. Till skillnad från EU:s Öststatsmedlemmar har Turkiets resa pågått i femtio år.

Turkiet ska liksom andra ansökarländer uppfylla Köpenhamnskriterierna. Det är ekonomiska, administrativa och politiska krav som går ut på att respektera demokratiska principer, ha en fungerande marknadsekonomi och kunna hantera EU:s lagar och regler.

I Turkiet, som grundades 1923, har makten alltid varit centraliserad och växlat mellan militären och nationalistiska partier. Kurderna utgör cirka 20 procent av befolkningen. I 85 år har kurderna i Turkiet tvingats att leva under förtryck, förföljelser, massdeportationer och påtvingad assimilering.

Detta går givetvis tvärtemot EU:s krav på demokrati, men förtrycket fortsätter alltjämnt, även om det ser lite annorlunda ut idag jämför med för 20 år sedan.

Exempelvis är bokstäverna Q, W och X - som finns i kurdiskan men inte i det turkiska språket - förbjudna i Turkiet när de används i olika sammanhang. Bokstäverna uppfattas som en uppmaning till separatism eftersom de inte finns i det turkiska alfabetet. Det är inte något skämt, utan på fullt allvar.

Nyligen ställdes en borgmästare inför rätta för att han använt bokstaven W. Namn på byar, städer och människor har bytts till turkiska. EU har uppmanat Turkiet att underteckna avtal och konventioner som rör minoriteters rättigheter, men Turkiet vägrar.

Idag är endast religiösa minoriteter erkända i Turkiet. Sedan partiet AKP tog över makten i Turkiet 2003 har vissa mindre reformer genomförts. Många kurder röstade på AKP i valet 2007 i hopp om mer reformer. Men reformarbetet har stoppats.

I stället har premiärminister Erdogan gått militären till mötes. Därmed haltar också förhandlingsprocessen med EU. Detta är inte EU:s fel utan Turkiets.

Tyvärr finns det många som duckar för övergreppen i Turkiet. Häromdagen hyllade EP-kandidaten Zaida Catalán (MP) Turkiets premiärminister Erdogan på sin blogg. Hon menar att Turkiet har kommit närmare ett EU-medlemskap eftersom Erdogan skällde ut Israels president i en paneldebatt. Detta är typiskt för vänsterpolitiker.

Man hyllar den som skäller på Israel men struntar i den som förtrycker sitt eget folk. Med den inställningen borde Miljöpartiet välkomna Iran som medlem i EU. Irans president skäller ut Israel minst en gång i veckan i tal och intervjuer. Att han stödjer att hans egen befolkning hängs på offentliga platser, att flickor stenas och kvinnor stenas till döds, tycks spela mindre roll.

Det är viktigt att den turkiska statens övergrepp förs fram i ljuset i förhandlingarna med EU. Det vore förödande om inte Turkiet genomför de reformer som EU kräver.

Därför måste EU öka sina påtryckningar på Turkiet. Regeln är enkel: inga reformer ? inget medlemskap.

Gulan Avci
Riksdagsledamot (FP)

  Startsidan | Om Gulan | Mina sikter | Artiklar | Press | Bli min rdgivare | Lnkar | Kontakt
Fotografier av Mats Hgberg. Skyddat enligt lagen om upphovsrtt. Gulan Avci 2006