Därför är jag liberal
Publicerad på magasinet Neo den 6 september 2010

Socialdemokraternas valfusk i invandrartäta förorter är ovärdigt en demokrati
Publicerad på Newsmill torsdag 9 september 2010

LAS stänger ute ungdomar
Publicerad på Newsmill 25 augusti 2010

Språktest bra för integrationen
Publicerad i Svenska Dagbladet söndag 15 augusti 2010

Visa alla artiklar



 

Är Turkiet redo för medlemskap i EU?
Artikel i Uppsala Nya tidning den 12 maj 2005

EU måste se bortom lagtexterna och inse att förtrycket i Turkiet fortsätter. Annars riskerar EU att bli grundlurat av Ankara, skriver Gulan Avci i Uppsala Nya tidning, UNT den 12 maj 2005.

Republiken Turkiet utropades 1923 av Mustafa Kemal. Idag drygt 80 år senare har landet fått klartecken att förhandla om medlemskap i EU. Ett turkiskt medlemskap i EU skulle öppna dörren mellan Europa och Mellanöstern, vilket skulle gynna alla. Men samtidigt sker omfattande övergrepp av de mänskliga rättigheterna i Turkiet gentemot landets kristna och framför allt de många miljoner kurder som lever i landet.

EU kan sätta press på Turkiet i medlemskapsförhandlingarna, men det måste också finnas en vilja från Ankara att göra upp med det förtryck om pågår. Mycket tyder på att den viljan inte är särskilt stark.

Ända sedan Turkiet grundades har landets ledning förnekat existensen av det kurdiska folket. Portalparagrafen i den turkiska författningen stadgar att Turkiet är en etniskt och språkligt homogen stat och formuleringarna utesluter att det finns befolkningar som kurder, armenier, syrianer och syrianer.

Hela den turkiska statsbildningen baseras på denna förnekelse. Därför har det kurdiska språket varit förbjudet, kurdiska författare och journalister har fängslats och möjligheten att utöva den kurdiska kulturen har slagits sönder av den turkiska statens kampanjer.

Inför Turkiets EU-förhandlingar gjordes flera lagändringar som ska garantera kurderna rättigheter. Detta var ett viktigt första steg. Men förändringarna gäller inte i praktiken. Vänner av den turkiska officiella politiken hävdar att det kurdiska språket nu är tillåtet i landet. Så är det inte. Idag är privata språkkurser i kurdiska tillåtet, men för att få delta måste man ha klarat grundskolan, och därmed vara över 15 år. Detta omöjliggör för föräldrar att låta sina barn lära sig kurdiska tidigt i livet, trots att barn är mest mottagliga för språkinlärning när de är mellan fyra och sex år gamla.

Numera är det också möjligt att ge ut tidningar och böcker på kurdiska, vilket skulle kunna vara avgörande för det kurdiska kulturella och politiska livet. Men samtidigt har många journalister gripits och ställts inför rätta även efter förändringen, anklagade för att ha brutit mot olika paragrafer i författningen.

Åttonde paragrafen i lagen om politiska partier stadgar att ”Politiska partier får ej påstå existensen av minoritetsgrupper, grundad på nationella, religiösa, kulturella, språkliga eller andra olikheter i turkiska republikens territorium”. Politiska partier måste använda det turkiska språket i sina manifest och i andra publikationer. Detta kan jämföras med Sverige, där riksdagen tvärtom ger partierna extra anslag för att trycka valmaterial också på andra språk än svenska.

Under våren har turkiska myndigheter dessutom fortsatt att byta namn på saker och ting som inte faller staten i smaken. Flera latinska djurnamn med regionala hänvisningar till Kurdistan eller Armenien har fått nya namn. Röd räv heter Vulpes Vulpes Kurdistanica på latin sedan flera hundra år tillbaka, men Turkiets Miljö- och skogsministerium har numera strukit ordet ”Kurdistanica” med hänvisning till att namnet hotar landets enighet.

Vildfår heter på latin Ovis Armeniana, men efter myndigheternas språkrevisionism heter djuret nu Ovis Orien Anatolicus.

EU måste se bortom lagtexterna och förstå att förtrycket i Turkiet fortsätter. Annars riskerar EU att bli grundlurade av Ankara och ingen förbättring kommer att ske. EU bör därför skicka oberoende undersökningskommissioner till Turkiet, och då inte minst till norra Kurdistan (sydöstra delen av Turkiet) för att på plats sätta sig in i situationen och tala med människor om hur de upplever situationen. Medlemskapsförhandlingarna måste också innebära att inte bara det officiella Turkiet får komma till tals. Företrädare för kurder, armenier och syrianer/assyrier måste också kunna göra sina röster hörda vid förhandlingsbordet.

Gulan Avci,
Integrationssamordnare (fp) med rötter i Kurdistan

  Startsidan | Om Gulan | Mina sikter | Artiklar | Press | Bli min rdgivare | Lnkar | Kontakt
Fotografier av Mats Hgberg. Skyddat enligt lagen om upphovsrtt. Gulan Avci 2006